2010-07-20

Roadtrip - Dag 3 - Tisdag (Strasbourg - Milano)

Körstrecka: 58 mil
Körtid: 12 timmar 00 minuter


>> Fullständig karta över resan

Efter en något för sval natt i en riktigt skön säng blev det några välförtjänta snoozningar på klockan innan uppstigningen skedde. Den ägde dock rum runt klockan 07:00, trots snoozningarna. Vi gjorde oss morgonklara och traskade ned en trappa till matsalen där frukosten serverades.

När vi kom ner till matsalen var det bara vi och två par till som letat sig upp ur sängen så pass tidigt. Trots att frukostruschen ännu inte ägt rum var utbudet på buffén ganska sparsamt, men det viktigaste fanns på plats. Ett trevligt inslag i frukosten var de lokala påläggsostarna, med en smak åt mögelosthållet (dem och en bit salami på baguetten var kanon).

Frukosten avnjöts stillsamt och efter att ha fyllt på energidepåerna återvände vi till hotellrummet och packade ned våra saker i väskorna. Med väskorna packade tog vi oss ned till receptionen för att checka ut från Best Western Hotel Metropole Monopole – Nu väntade bara en promenad på 10 minuter (med packningen) innan vi var framme vid parkeringshuset där bilen stod.

Betalning i parkeringsgaraget gick fint och fungerar som hemma. Man får en biljett när man åker in och denna biljett ska ”checkas ut” när man ska lämna. Fördelen med vårt hotell var att de hade ett samarbete med det här garaget, så vi hade en stämpel på vår biljett vilket innebar att det endast kostade oss 7 Euro per natt (istället för 11 Euro).

Dagens första destination, Colmar, programmerades in på GPS:en och vi lirkade oss sakta ut från Strasbourg kring klockan 09:00.

Colmar, som ligger ca 8 mil från Strasbourg, är en stad vi råkade träffa på vid efterforskningar med hjälp av Google maps och deras fotofilter – vi såg några bilder på Panoramio och bestämde oss för att göra ett besök när vi ändå passerade. Något vi inte hade väntat oss innan besöket var att få finna ett så underbart litet smultronställe!



Det är en ganska liten stad med ca 85 000 invånare. De centrala delarna av gamla staden har en kanal som slingrar sig fram mellan byggnader och torg. På vissa ställen är denna kanal avdelad i ännu mindre kanaler, som jag kan tänka mig försåg byborna med vatten förr i tiden. Nu var det dock vacker grönska som kantade dessa små kanaler. ”Lilla Venedig” kallas själva hjärtat i staden för och detta har fått sitt namn från den stora kanal som återfinns intill många av de korsvirkeshus gamla staden består av. På huvudkanalen glider små eldrivna gondoler fram fulla av turister med kamerorna i högsta hugg, medan de blir guidade genom de olika sevärdheterna av kaptenen på båten.



När vi njutit tillräckligt av den vackra och idylliska miljön skapad av korsvirkeshusen, kanalerna och de färgglada blommorna satte vi oss åter i bilen och skrev in nästa delmål i GPS:en – Nu blev det Steingletscher, det vill säga vår lilla avstickare i Alperna.

På vägen mot Alperna så skulle vi först passera Basel – där gränspassage skedde mellan Frankrike och Schweiz. Den passagen kostade oss 40 Schweizer Franc då gränspolisen insisterade på att vi behövde ha ett skattemärke för deras motorvägar.

Färden fortsatte sedan mot Luzern och Wassen där vi sedan påbörjade vår extratur i vad som skulle visa sig vara ett magnifikt landskap! Innan vi påbörjade vår klättring svängde vi dock av på en rastplats som låg vid en av de många floder som kommer från glaciärerna i bergen - här kände jag igen mig från när vi åkte ned till Como med fotbollslaget för att spela cup - för mer än 10 år sedan.

Den initiala klättringen upp i Alperna bjöd på en fin utsikt över dalen som vi precis passerat. Redan här, några 100 höjdmeter upp, märkte vi att vi skulle få se något utöver det extra! Gröna dalar med slingriga vägar - Det var annat än de spår av torka som vi fått sett under större delen av resan än så länge.



Under klättringen svängde vi av den slingriga bergsvägen in på en sidoparkering för ett fotostopp. Lite smått oförsiktigt missbedömde jag djupet i ett dike och passerade det med ett skump. När det fotostoppet var avklarat märkte vi att det började lukta bensin från AC'n. Oroliga stannade vi till strax efter för att kolla eventuella läckage - som tur var hittade vi inga spår varken i motorn eller under bilen, så vi fortsatte resan mot toppen av passet. Väl uppe på toppen skulle lukten även försvinna och med det all oro!

Sustenpass med glaciären Steingletscher var första stoppet och även våra första steg på snö för denna sommar! Här på 2224 meter över havet värmde fortfarande solens strålar och termometern visade en bit över 20 grader. Den snö som hade omvandlats till lösare form sipprade ned från bergssidorna och bildade en liten alpsjö som ett fåtal besökare faktist tog ett svalkande dopp i - vilket kan ses bakom oss på kortet!



Vid Sustenpass ligger även den enorma glaciären Steingletscher som har en utbredning på 40 km i radie på berget. Självklart passade vi på att fota oss med den som bakgrund.



Sakta men säkert rullade vi vidare ned för serpentinvägarna som utgjorde dagens första bergspass ned mot byn Grimsel. Grimsel används bland annat av den Schweiziska staten för att testa slutförvaring av kärnbränsle i urberget - Någon testsite såg vi dock inte till under vårat korta besök.

Direkt efter att ha passerat staden Grimsel började nästa klättring i bergen. Nu stod Grimselpass med sina hisnande höjder och uppdämda dammar framför oss!

Efter en stunds klättring nådde vi den första och största dammen. Här gjorde vi ett stopp och promenerade ut på dammen för att utforska och ta kort. Det är en underlig känsla som infinner sig när man på ena sidan har ca 100 meter stup och på andra sidan har en ljusblå sjö ca 3 meter nedanför sig. Vackert var det och man imponeras ständigt av vad som är möjligt att byggas när man färdas i dessa landskap!



När färden upp i Grimselpass fortsatte upptäckte vi att de hade byggt två dammar till för att skapa vattenreservoarer till elverken längst med fallvägen. Dessa dammar skapade tillsammans vackra sjöar långt upp i bergen.



Efter Grimselpasset var det byn Gletchen som uppenbarade sig i dalen. Här hade våra magar börjat kurra och vi bestämde oss för att hålla utkik efter en restaurang. Då byarna inte är allt för stora och fullt så tillgängliga så är utbudet något begränsat. Vi fann dock en restaurang precis innan nästa klättring skulle börja, men efter en kort överläggning valdes den bort och vi fortsatte istället resan upp för Furkapass – där delar ur bondfilmen Goldfinger är inspelad.



Denna klättring var till en början väldigt behaglig men långa rakor och få svängar – men skenet kan ibland bedra! En bit in på vägen fick vi erfara att det istället skulle bli en väldigt brant stigning med många serpentinsvängar. Klättringen upp till toppen gick smärtfritt och då klockan började bli kväller så hade antalet bilar och motorcyklar på vägen minskat markant!



Nästan vid toppen parkerade vi först vid Hotel Belvedere. Här har man en fantastisk utsikt över dalen med byn Gletchen längst ned. Man ser även en del av de vägar som vi precis åkt ned på från Grimselpass slingra sig upp på berget till höger. Vid parkeringen ligger även ingången till isgrottorna dit många av de besökande turisterna gick.



Vi valde att stå över besöket i isgrottorna och njöt istället av utsikten som vi hade precis framför bilen. Här hade ägarna till några större bilar faktist lagt stenar framför däcken för att inte riskera att rulla över kanten när de lämnade bilen för att utforska området.



När Linda stod vid kanten och tittade ned fick hon syn på något som rörde sig i slänten. Efter en närmare blick visade det sig vara några små murmeldjur som bodde där. Med lite lockande och snacks så var några av dem snart uppe på parkeringen och blev ofrivilligt objekt för våra kameror, medan de orädda försökte roffa åt sig så mycket mat som möjligt.



När allt detta var fångat på bild fortsatte färden upp mot toppen av Furkapass. Där möttes vi av en skylt som visade att vi nu var 2436 meter över havet! Givetvis blev även detta ett givet fotostopp. Platsen var dessutom härligt upplyst av den dalande solen som fortfarande värmde oss och några fler tappra utforskare som dröjt sig kvar i Alplandskapet.

Nedförsåkningen från Furkapass gick lugnt och smidigt då vi i stort sätt var ensamna på vägarna. Efter en stunds åkande stannade vi till för att njuta av utsikten över en gård som låg längre ned i dalen. Bjällrorna från kossorna ekade rofyllt mellan bergen medan solen ansträngde sig för att även skänka ljus över denna underbara scen.



Nere i dalen låg byn Realp. Även här bestämde vi oss för att hålla utkik efter en restaurang. Tillslut hittade vi vad vi sökte, vi parkerade utanför och gick in på uteserveringen och satte oss. Den första menyn vi fick var på Schweizertyska och var därför lite svår att förstå. Som tur var så kom servitören med en nedbantad version på engelska. Oturligt nog så var det inget i den menyn som föll oss i smaken, så fräckt nog reste vi oss och gick därifrån med något mer kurrande magar.

När vi nu var nere i byn Realp hade vägarna blivit lite bättre bredare. Så vi bestämde oss för att vi nu skulle bränna den sista streckan till Milano istället för att leta efter en restaurang i alpbyarna. Vi knappade in Hotel Mozart's adress på GPS:en och fick snabbt erfara att ännu ett alppass skulle besegras - inget mindre än Gotthardspassat stod nu framför oss!

Då Gotthardspasset tidigare fungerat som huvudled genom Alperna så är det en väl utbyggd väg med tunnlar och så vidare. Det råder 100 km/h som hastighetsgräns trots att det även här är hårnålskurvor och branta stup.

Runt klockan 20:30 stannade vi för att tanka i Coldrerio. Här var det en lustig Shellmack med små bemannade bås ute vid pumparna som man betalade i. Passande nog fanns det även ett McDonalds där, så vi beställde varsin meny för att fylla på de sinande energidepåerna i våra kroppar.



Stoppet tog ungefär 20 minuter, vilket kan ses som ett tecken på att vi båda ville komma fram till hotellet i Milano.

Klockan 20:50 passerade vi äntligen gränsen mellan Schweiz och Italien. Här vinkade gränspolisen bara förbi oss - Här var det minsann inga konstigheter med vägskatter och passkontroller. Lite längre fram stötte vi dock på den första Italienska vägtullen, och bakom den dolde det sig en lång, rak och fin autostrada som skulle ta oss till Milano för 1,80 Euro.

I rasande fart närmade vi oss Milano, det märktes om inte annat på den nu något hetsiga trafiken och de många avfarterna - Nu gällde det att hålla tungan rätt i munnen.

GPS:en gav oss instruktioner om körvägen och efter en felkörning i en stor rondell och några omvägar förbi ännu ett vägarbete såg vi äntligen skyltarna för Hotell Mozart.

Jag parkerade bilen utanför (framför vad som skulle visa sig vara infarten till deras parkering/innergård) medans Linda gick in på hotellet och anmälde våran ankomst. Grindarna framför mig öppnades och Linda kom ut och visade att jag kunde köra in. Väl inne visade hotellpersonalen vart jag kunde parkera för natten (till en kostnad av 20 Euro per natt).

Vi lastade snabbt ur bilen och tittade oss omkring på rummet, det var fint men inte lika fint som det vi hade bott på i Strasbourg. kort därefter gick vi ned till hotellbaren och skålade i varsitt glas vin, för en än så länge problemfri resa. Vi hade trots allt passerat 3 länder, tagit oss över Alperna och kört bil i Milano idag!

1 comment:

Neko-Chan said...

Väldigt fina bilder ^^ Bra jobbat med att tagit dem.