Klockan 07:00 var det samling ute på Arlanda för att samla ihop gänget innan incheckning och säkerhetskontroll. Det var för omväxlings skull väldigt lite folk på Arlanda och allt gick jättesmidigt. Detta trots att vi innan fått information om att läget kunde vara ganska kaotiskt. Efter säkerhetskontrollen återstod det en del tid att fördriva då planet beräknades lyfta först klockan 09:05 - En del av oss tog tillvara på tiden genom att avnjuta den obligatoriska avreseölen som hör till varje utlandsresa.
Boardingen genomfördes även den smärtfritt, och ca 15 minuter efter utsatt avgångstid var vi i luften. Flygning erbjöd oss klart väder med vissa undantag för moln, som skymde sikten till och från under resan.
Runt klockan 12:00 tog vi mark på Linateflygplatsen i Milano. När vi klev av planet kunde vi konstatera att askmolnet inte hade påverkat oss eller vårat flygplan (vad vi kunde se eller känna under resan). Väskorna trillade snabbt ut på rullbandet och vi knatade i samlad trupp ut till den väntande bussen som guiden Eva hade ordnat åt oss.
Destinationen sattes mot Nils Liedholms vingård, Azienda Agricola Liedholm, som ligger utanför Milano. Detta innebar en busstur på ca 2 timmar från Linateflygplatsen. Färden ut från Milano gick smidigt och snabbt då vi färdades på stora autostrador (betalvägar).
När vi närmade oss destinationen svängde vi dock av från de stora autostraderna och fortsatte färden på de mindre idylliska landsvägarna som ledde oss genom mysiga pittoreska byar och böljande landskap. Det var gott om smala gator mitt genom de små byarna som bussen letade sig fram på – ett möte där var inte att föredra.
Vi stannade även i en av dessa byar för att avnjuta en trerätters lunch på en väldigt mysig och (en förvånandsvärt) stor restaurang vid namn Ai due olmi. Maten var helt ok, men inget extraordinärt (pasta med tomat och skinkasås till förrätt, kalopsliknande kalvfile med rotsaker till huvudrätt, klassisk italiensk Tiramizzu till efterrätt - serverat med lokalproducerat rött vin.
När lunchen var avklarad hade vi ca 10 minuters bussfärd framför oss till slutdestinationen - Vingården. Dock körde våran busschaufför fel samt att omvägen vi skulle ta var avstängd. Så vi fick utöka denna tid då vi tillslut var tvungna att backa tillbaka på de slingriga vägarna vi precis hade passerat.
Slutligen nådde vi dock vingården där Carlos Liedholm (Nils Liedholms son) stod och väntade på oss. Han ledde in oss i Cantinan där han kort berättade hur processen för vintillverkning gick till. Det första området vi passerade var delen i Cantinan där de lagrar vinet. En av Carlos arbetare var i full färd med att provsmaka vinet från en av de stora cisternerna. Han berättade även att de förra året råkade ut för en olycka vid en provsmakning och en turistvisning. Ventilen för tappen hade gått sönder och det hade forsat ut 30 liter rödvin på en stackars besökare.
Vi vandrade igenom de olika områdena i Cantinan, det var lagring, buteljering, och utrymme för tillverkning och lagerhållning. Där hade Carlos nu dukat upp med ost och parmaskinka som skulle ätas tillsammans med det vin som vi skulle få prova. På bordet fanns det tre stycken olika viner uppställde för provsmakning. Jag fastnade för det första smakprovet (Grignolino del Monferrato Casalese, 2009) som påminde om ett rosévin och köpte därför med mig en flaska hem för 6 Euro.
Tyvärr så regnade det under vårat besök på vingården och vi fick därför ingen rundvandring på ägorna. Men det låg i ett otroligt vackert och kuperat landskap.
Färden tillbaka till Milano prickade in den lokala rusningstiden och tog cirka 3 timmar istället för de 2 som ditresan tog. Vi anlände till hotellet runt klockan 19:30. Det blev en snabb incheckning, för att sedan få 40 minuter uppfräschningstid innan det var dags för samling inför middagen.
40 minuter passerade snabbt och det blev en snabb öl i baren nere vid lobbyn innan vi gav oss iväg. Vi hoppade in i den väntande taxin som tog oss vidare till Restaurang Calabrone där bord var bokat. Inte heller detta var något märkvärdigt ställe. Maten var god, men tyvärr så tog en del av deras rätter slut mitt under serveringen, vilket gjorde att helhetsintrycket sjönk.
Vi blev alla mätta och belåtna av maten och kände oss nu åter stärkta att gå vidare. Självförtroendet var på topp och nu valde vi att försöka leta oss fram till fots genom Milanonatten. Vi nådde slutligen fram till en bar som vi sett från bussen i närheten av hotellet. Vi bestämde oss därför för att gå in på Taxi Blues bar och avsluta kvällen/natten där. Taxi Blues bar var en blandning av uteservering och nattklubb, med en väldigt udda inredning. Men trevligt var det!
Klockan tickade vidare och snart var det stängning för Taxi Blues bar, vilket även innebar att det nu var dags att tänka på refrängen (för de flesta av oss). På vägen till hotellet trillade vi in på en liten liten bar som precis var på väg att stänga. Vi fick köpa deras sista flasköl och då passade vi på att växla några ord med dem. Det visade sig att de var Ultras för Inter och att språkbarriären utgjorde ett problem. Med risk för missförstånd valde vi att promenera över gatan och in på hotel D'este där sängarna väntade.
Föregående dag () - Nästa dag (Dag 2)
No comments:
Post a Comment